Resan från start till mål

Inlagd 2008-12-02 kl 17:26 av Robert Dahlgren

Dag 1 och 2
Som ni läste tidigare så startade min PR resa till Bangkok med snöoväder i Skellefteå, Stockholm och Helsingfors. Detta gjorde att jag blev ca 7 timmar sen till Bangkok. Väl framme på den nu för tiden väldigt välkända flygplatsen mötte jag VD´n för Volvo Thailand och hans chaufför. Jag skulle ha haft två väskor med mig, men dom hann inte fram på grund av en alldeles för kort övergång mellan Helsingfors och Bangkok. Jag kände mig lite som Stig Helmer Olsson från filmen Sällskapsresan.

Efter att ha varit på resande fot i 25 timmar var jag minst sagt sugen på att komma till hotellet för att få ta en dusch.
När vi hade kört ca 3 km från flygplatsen ställde sig chauffören på bromsen och sa “shit we need to go a diffrent way”. Nu när jag skriver detta kan nog dom flesta räkna ut vad som blockerade vägen… Demonstranterna hade precis då stängt den första vägen till och från flygplatsen. Vi backade ca 1 km på motorvägen för att kunna ta en annan väg in till Bangkok city.

Väl framme på hotellet, en dag sen, och riktigt trött så var mitt rum inte färdigstädat… Efter 45 minuters väntan kände jag att jag började bli riktigt bra på att vänta.

Dag 3
Jag blev hämtad kl 06:15 på hotellet för att åka 40 minuter ut till banan som var mer lik en gokartbana än en racerbana. Under dagen fick jag skjutsa bland annat Thailands energiminister, flera chefer från olika bensinbolag och chefen från Thailands största odlare av sockerrör. Varför sockerör? Jo, det används nämligen i ett av sätten att ta fram E85, och det växer i Thailand.

Denna dag var riktigt lyckad! Många lyckliga Thailändare och en trött svensk. Dom ville aldrig att jag skulle sluta skjutsa runt dom!

Dag 4
Nu fick jag min sovmorgon, skönt! Efter lunchen var det intervjuer med Thailändsk media och det gick bara bra. Intervjuerna var klara runt 17:00 och då sa vi att vi skulle prova något nytt för middagen som skulle vara nått extra. Vi gick till en arabisk restaurang, och sen låg jag och hade ont i magen, huttrade och frös hela natten… Dagen efter skulle jag stå på en av Asiens största bilmässor, så jag var inte så kaxig inför det.

Dag 5
När dom hämtade mig på hotellet för att åka till mässan så berättade jag hur det låg till med min mage, dom bara log och sa vi ordnar medicin. Tack Thailand för att ni inte har samma restriktioner när det gäller medicin. Jag blev bra på 2 timmar!
På mässan var det inte många som visste vad STCC var, men oj vad dom älskar racing. Det kändes som att alla som var på mässan ville ha en autograf! I Thailand betyder en autograf också att man ska ta en bild med dom… Autografer, bilder med tummen upp, stort leende och att buga summerar dag 5.

Dag 6,7,8 och 9
Dag 6 vakande jag 06:00 av att massor av militärer hade någon slags drill utanför mitt rum. Nu måste jag hem! Jag försökte ta reda på vad som skulle hända med min resa på alla tänkbara sätt.

Dag 7 skulle jag hem, men jag jag visste att det inte skulle bli av. Vilken dag… På kvällen fick jag ett sms som sa att jag skulle infinna mig på ett hotell i Bangkok mellan 09:00-21:00 dagen efter för att få mer information. Självklart var man där kl 08:00 och då var jag den 17:de i kön. Efter ca 2 timmar fick jag veta att jag fick sista platsen på en buss som skulle ta oss till Phuket. Alla skulle hålla sig nära hotellet under dagen om bussarna kunde åka tidigare. Ännu en dag på hotellrummet.

Dag 8 skulle bussen avgå kl 07:00 och ta 12 timmar. Detta var starten på en 35 timmar lång resa hem till Skellefteå. Jag satt på bussen mellan 07:00-19:00 och eftersom människorna i Thailand är inte så långa så avståndet till sätet framför var lite begränsat. Väl framme i Phuket fick jag vänta i 6 timmar på planet som tog oss till Helsingfors. Resan dit gick bra och när vi landade var det var som att komma hem…

Som jag sa tidigare var mina väskor borta. När jag pratade med personalen i Helsingfors så tittade dom på mig och sa att mina väskor är spårlöst borta… Jag checkade in på nästa flyg till Arlanda när killen jag pratade med tidigare om väskorna ringde och sa: “Det är otroligt, din väska har kommit!” Då påminde jag honom om att jag hade två väskor. “Den andra är borta” säger han då. Vid det laget struntade jag i vilket, jag ville bara komma hem!

En timme senare landade jag på Arlanda och då flöt allt hur bra som helst för första gången på 9 dagar! Nu är jag äntligen hemma med min familj efter 35 timmar på resande fot! Nu blir det inga fler långresor på ett tag!

Med vänliga hälsningar
Robert Dahlgren

Skriv en kommentar