Roberts egna tankar efter sin debutsäsong i STCC

Published 2004-09-24 at 18:25

Min första säsong i STCC är avklarad och jag kan med glädje konstatera att vi gjort en mycket bra insats.

Jag har hunnit tänkt igenom säsongen och bearbetat alla intryck. Det har varit mycket att lära sig på kort tid och under ett långt mästerskap har man både upp- och nedgångar.

Mitt absolut starkaste minne från årets säsong är premiären på Knutstorp där vi tog pole position och vann det första racet, det var en fantastisk upplevelse som jag bär med mig.

När mästerskapet kom till slutspurten var vi ett läge där vi låg tvåa och med chans att vinna. Många har frågat mig om jag kände stor press inför finalen. Jag vill dock påstå att den största pressen hade jag inför den näst sista deltävlingen på Karlskoga. Med kniven på strupen var vi tvungna att hålla liv i mästerskapet. Vi levererade med besked, teamet gjorde ett kanonjobb den helgen och vi tog en seger och andraplats.

När vi väl kom till finalen så levde mästerskapet, min främsta målsättning var att göra två riktigt bra race. Chansen att ta SM-guldet ar väldigt liten och spolierades helt på några hundra meter och blott några sekunder in i första racet.

Jag har själv sett TV-bilderna från racet och det ser verkligen inte schysst ut. Inne från bilen upplevdes dock situationen helt annorlunda.

Allt jag såg innefrån bilen var motorhuven på en bil som närmade sig bakifrån och flyttade sig snabbt mellan mina vibrerande backspeglar. I det här läget var det väldigt svårt att bedöma hastigheten på bilen bakom och jag stängde utifrån de referenser jag hade till bilarna runt mig.

Göransson startade på det torra partiet på banan och jag på det blöta. Han hade fått en kanonstart och kom i nästan dubbelt så hög hastighet som jag. Min avsikt var absolut inte att vi skulle stöta ihop, hade jag vetat att Göransson kom i så hög hastighet hade jag inte blockerat. Att stänga i det läget är lika med självmord och att plocka ur sig själv från tävlingen.

Så blev det dock och bilen blev riktigt illa tilltygad. Teamets mekaniker tog hand om bilen direkt när den kom in i depån och gjorde en heroisk insats. Det är svårt att förstå hur de kunde få ihop en så trasig bil till kördugligt skick på bara 30 minuter. En riktigt stor eloge till alla som arbetade på bilen mellan racen. Jag var absolut inte ensam om att ta den här andraplatsen, det gjorde hela teamet.

Jag vill passa på att gratulera Richard Göransson, BMW och West Coast Racing till SM-guldet och tacka alla som gjorde det möjligt för mig att nå så långt som till ett silver i mitt debutår. Stort tack!

Nu blickar vi framåt mot 2005 och då vet jag vad jag har att förvänta mig…